what hurts the most

But I know if I could do it over
I would trade, give away all the words that I saved in my heart
That I left unspoken

tjabba landkrabba. smask, snart är det helg. gälet vad jag har längtat. men POFF säger det så var det glada över och måndagen är här. botten.

inget på tv är det ikväll heller. inte en tyllstymmelse av bra program i tablån, helt otroligt. man blir så less, vissa dagar är det noll bra tv och vissa dagar visas alla bra program samma dag, samma tid. suck och pust.

mamma kom hem med en rykande färsk tv-tidning nyss också, och jag märkte att under helgen är det chuck-maraton på 6:an. sicken tajming, jag har velat se det jättelänge och varit på väg att tanka det, men nu behöver jag inte det. luvley, yes. nyss var det veronica mars-maraton, nu chuck-maraton. jag gillar maraton. på helgen ligger man ändå och är äcklig och fet i håret och orkar inte göra nånting, då är det mysigt att nöta tv-serier. friggin underbart, till och med.

jag kom att tänka på en sak på bussen idag. det har gått mer än en termin på skolan och man har inte lärt känna någon ny, inte riktigt bra i alla fall. det är lite galet. men klart, men håller väl sig till de man redan känner, edsbyfolket liksom. men ändå. på högstadiet kände man ju massor av folk, mer eller mindre, också utanför klassen. nu känner man knappt hälften av folket inom klassen? det är lite tokigt. men så kanske det går när man drar sig för att prata med nytt folk. eller så kanske det helt enkelt beror på att folk tycker jag är dryg, man vet ju aldrig :)

näe, nu vill jag se en film. gälet vad jag blev på filmhumör nu helt plötsligt.
adjöken
- h

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0