jag blir inte klok på mig själv. varför, VARFÖR tvingar jag mig själv till att se tjejfilmer när jag vet att jag bara blir arg och deprimerad efteråt? typiskt mig. på alla hjärtans dag också, ännu värre. under filmen smälter man ju, men efteråt kommer ilskan som en smäll på käften. dagens film jag känner en stark hatkärlek mot är "angus, thongs and perfect snogging". en väldigt störd film egentligen, var nära att stänga av i början för den var så. udda. men sen. oh sweet mother of god. jag dog. smälte som ett paket bregott på playan. och nu kommer ilskan och depressionen. melodifestivalen får bli botemedlet för stunden. det värsta är att ser man en tjejfilm vill man bara se fler....och fler...och fler, vilket bara gör saken hundra gånger värre.

självklart känner jag ett stort behov att se "it's a boy-girl thing" nu också. har inte sett den sen i somras eller något. jag borde försöka stå emot, men jag är så lymla klen.

adjö
- h