du får inte vandra på min väg utan att visa mig ditt mål
a hej. det var ingen särskilt jobbig dag i skolan idag, men konstigt nog gick den så gaaaaaaaale segt, vet inte vad som var på tok riktigt. kom hem till slut i alla fall och kollade på grey's och sånt. har inte gjort nåt speciellt egentligen. lite senare började jag läsa tredje kapitlet av new moon och läste ut det i samma veva. helt galet, tre kapitel och jag är redan förtvivlad. hur kommer detta gå. kommer inte kunna läsa på bussen i alla fall, det vågar jag inte. tänk ifall det blir toksorgligt och man bara bryter ihop då. crazy. äe. jag ska nog fortsätta läsa så fort jag skrivit klart det här inlägget.
såg nyss på grey's anatomy också. gjorde mig inte gladare, direkt. usch, jag klarar inte av när barn är döende på film eller tv. det går inte. jag blir så deppig. som nu, när hon var kanske 5-6 år och hade cancer eller nåt annat hemskt, så hade hon bara några timmar kvar enligt läkarna men pappan var helt hysterisk och typ "ja men ge mig några dagar till, jag har läst om att det finns nåt i mexico!" och vägrar inse att det är försent, och sen tar det ett tag innan han ger upp och spenderar de sista minuterna med flickan med att berätta hur underbart det kommer vara i mexico när de kommer dit, vilket han bara berättar för att hon ska drömma sig bort och dö lycklig, typ. och han bara bryter ihop medan han berättar, så slutar hennes hjärta att slå. jag pallar det inte. jag bara bryter ihop. usch, jag sätter mig alltid in i handligen på tok för mycket och blir jätteblödig, typiskt.
nu ska jag fortsätta läsa. huga. på ett sätt vill jag inte läsa vidare, men ändå vill jag veta vad som händer! knepigt.
men det är klart jag måste läsa klart. hehu.
adjöss
- h
Kommentarer
Trackback
