då vet vi båda två, det är så här man mår när man hemligheter har
tjabba. alltså jag har varit så rastlös idag. sinnessjukt. som tur var, var det mest under förmiddagen. runt 5 frågade pappa ifall jag skulle följa med till erikshjälpen och jag joinade direkt, var längesen jag var där. jag hittade en klocka. inte vilken klocka som helst, utan typ en sån jag googlat efter, en sån där som bläddrar fram siffrorna, liksom. den ser nästan exakt ut SÅHÄR. snygg som attan. sen råkade jag slänga med en smallville-film också. råkade. jag vill börja kolla på det men jag har inte fastnat. har sett några få avsnitt för längesen, men naaaa. kanske om jag ser det från början, tänkte jag. får försöka kika på den på lördag eller nåt, när jag vågat flytta ner till mitt rum igen.
senare på kvällen gick jag och becs på "i taket lyser stjärnorna". hade inga jätteförhoppningar. det var helt okej, men då hade jag i och för sig inte läst boken och hade inget att jämföra med. trodde självklart att det var lugnt, jag skulle inte börja böla, jag kan inte grina till film med folk omkring mig. ack så fel jag hade. pinsamt ju. men jag kan inte rå för det, jag är så lymla blödig. så fort någon grinar på film - vare sig det är av sorg eller av lycka - så sätter jag mig in i situationen och blir tårögd jag med. hade det hyfsat under kontroll, fram tills rebecca vände sig mot mig och viskade nåt. då sprack det, haha. vad som är ännu mer pinsamt är att jag inte grinade till slumdog millionaire som är flera gånger bättre bara för att mamma satt alldeles intill, men till denna gick det minsann fast jag gjorde allt i min makt för att inte göra det. typiskt. blääää.
asch. nu ska jag mysa till scrubs och sen sova. i soffan. =ont i ryggen.
gonatt
- h
senare på kvällen gick jag och becs på "i taket lyser stjärnorna". hade inga jätteförhoppningar. det var helt okej, men då hade jag i och för sig inte läst boken och hade inget att jämföra med. trodde självklart att det var lugnt, jag skulle inte börja böla, jag kan inte grina till film med folk omkring mig. ack så fel jag hade. pinsamt ju. men jag kan inte rå för det, jag är så lymla blödig. så fort någon grinar på film - vare sig det är av sorg eller av lycka - så sätter jag mig in i situationen och blir tårögd jag med. hade det hyfsat under kontroll, fram tills rebecca vände sig mot mig och viskade nåt. då sprack det, haha. vad som är ännu mer pinsamt är att jag inte grinade till slumdog millionaire som är flera gånger bättre bara för att mamma satt alldeles intill, men till denna gick det minsann fast jag gjorde allt i min makt för att inte göra det. typiskt. blääää.
asch. nu ska jag mysa till scrubs och sen sova. i soffan. =ont i ryggen.
gonatt
- h
Kommentarer
Trackback